Linberedning på gammalt vis

På Hemslöjdens gård Sätergläntan i Dalarna finns mycket att lära. Förra året gick jag deras ettåriga stickningsutbildning och i år har turen kommit till vävningen. Oavsett vilken av hantverks-utbildningarna man går, värderas kunskapen om materialet högt och utgör en stor del av undervisningen. Den här veckan har vi fått bekanta oss med linet och det folkliga sättet att
bereda det inför spinningen. Eftersom Yllotylls eget lin är så populärt, tänkte jag att det kunde vara roligt för bloggläsarna att få veta lite mer om det traditionella sättet att hantera linet!

När linet ska skördas, rycks det upp med rötterna. Det får sedan torka, och fröhusen repas av och sparas inför nästa sådd. De spinnbara fibrerna gömmer sig inuti strået, och för att få fram dem, genomgår linet en kort

ruttningsprocess, så kallad rötning. Det kan ske antingen i vatten eller på land. Här lägger förra årets elever ut lin för landrötning.

När linet är färdigrötat, är det dags att bråka det och rensa bort den grövsta stammen, så att ytterskalet på stjälkarna lossnar.

Det kan förstås göras

maskinellt, men på skolan fick vi prova den traditionella handbråkan, som jag gör på bilden till höger.

När de torra linstjälkarna

känns mjukare, går man över till skäktningen.

Traditionellt görs den genom att man "slår" linet med en skäktkniv/ skäktsvärd eller drar det genom en draga. Mina klasskompisar Linda och Signe provar på både och.

Till sist ska man häckla linet för att få fram de långa fibrerna, som används till finare spinning. Man drar då

linet genom en platta med upp- och nervända "spikar", som sitter tätare och tätare ju finare linet blir. Även blånorna som blir över, tas till vara och används till spinning av grövre garner.

Själva spinningen då? Förra året hade jag ett väldigt sjå att ens få till en tråd som inte gick av, men lyckligtvis verkar jag få min revansch i år och tycker genast att det är mycket roligare! Här på bilden har jag förevigat mitt första blångarn, spunnet på slända. Jag skulle väl inte direkt vilja sticka en tröja i det - det är rätt stickigt och inte direkt världens jämnaste - men nog är jag rätt stolt ändå!

Nu ser jag fram emot vårt första riktiga vävprojekt, där vi kommer att spinna blånor på spinnrock och väva en grov väv av garnet. Första steget blir förstås att bekanta sig med spinnrocken och öva på att spinna, utan att få alltför många fnurror på tråden... /Térèse