Redan förra sommaren förälskade jag mig i den här lintunikan och köpte garn i den vackra handfärgade buteljgröna tonen. Jag hann dock aldrig börja sticka innan hösten kom och med den skolstart och tusen andra projekt. Därför var stickglädjen extra stor när jag ett år senare fick plocka fram garn och mönster igen och äntligen sätta igång!
Det fina flät- och spetsmönstret återkommer i flera av Yll o tylls plagg och gör sig verkligen perfekt till det tunna linet, som denna modell är stickad i. Mönstret stickas med stickor nummer 4 och slätstickningen med nummer 3½. Själv fick jag dock gå ner en halvstorlek i båda numren, för att få masktätheten att stämma.
Det var första gången jag stickade
något annat än sjalar i lin, och jag blev glatt överraskad över hur trevligt det var att sticka med. Garnet kan upplevas lite "hårt" i början, särskilt när det gäller just de handfärgade härvorna, men redan efter att jag hade lindat upp garnet tyckte jag att det kändes mjukare och följsammare. Jag hade hört att en linstickning ofta kan se lite ojämn ut i maskorna medan man arbetar, men efter att ha sköljt upp det färdigmonterade plagget i ljummet vatten och centrifugerat det kort, blev det alldeles
slätt och fint.
På bilden snett upp till höger är jag i full färd med att mäta mitt bakstycke mot Yll o tylls uppstickade plagg för att se att jag fått rätt mått. För att mäta arbetet "lätt sträckt", som mönstret rekommenderar, kan man behöva ett par extra händer till hjälp. En variant som funkar för mig, är annars att nåla upp stickningen på till exempel en soffdyna, eller något annat slätt underlag som inte glider omkring. På bilden ser man också hur mycket det gör för stickningens struktur att den sköljs upp och får plantorka.
Jag har valt att bära min
tunika som en klänning, med ett långt linne och tights under. När den var alldeles nystickad, kändes den kanske lite i kortaste laget, men eftersom linplagg gärna hänger ut sig några centimeter, tror jag att den kommer att bli alldeles lagom när jag har haft den ett tag. Självklart går det minst lika bra att ha byxor eller shorts till!
Den virkade halskanten, raden med knappar på ryggen och de upprepade partierna i rätstickning, är alla detaljer som jag tycker ger den här modellen "det lilla extra". Den är redan min nya favorit. /Térèse
